Att flaskmata tar sommarlov

8967494051_494d65d15c_zHoppas alla ni föräldrar där ute får en riktigt skön sommar.

Här är några bra att ha länkar i sommar:
– Köp boken Att flaskmata direkt från AdLibris här. Finns säkert i andra bokhandlar också.

– Här kan du ladda hem en lathund för dig som vill flaskmata din bebis (pdf).

– Här hittar du en lathund om alla kända modersmjölkersättningar som finns på marknaden just nu (uppdateras löpande).

Här hittar du flera olika diskussionsforum kring flaskmatning.

Att flaskmata-bloggen tar nu lite sommarlov och är tillbaka i höst. Glad sommar!

 

Publicerat i Övrigt | Lämna en kommentar

Vinn en maskin som tillreder ersättning

dilou

Genom Föreningen Flaskmatning i Sverige kan du nu vinna en tillredningsmaskin för ersättning. Skynda dig dit och kolla.

Publicerat i Modersmjölksersättning, Övrigt | Lämna en kommentar

Nya Att flaskmata omnämnd i Vi föräldrar

Skärmavbild 2015-06-05 kl. 19.35.14Vi föräldrar nr 7 / 2015.

 

 

Publicerat i I media | Lämna en kommentar

Ännu fler berättelser

Har tidigare flera gånger publicerat berättelser från föräldrar hur de blir bemötta inom mödra- och barnhälsovården när de inte vill amma eller efterlyser information om flaskmatning. Här kommer ett gäng till. Tyvärr verkar det inte som att det blir så mycket bättre. Dessa berättelser är från hösten 2014 och våren 2015.

”När vi låg på BB fick vi inte amningen att fungera. Jag hade ingen råmjölk och min bebis var ingen hejare på att suga tutte. Andra natten tokskrek han av hunger. Barnmorskan var jättesnäll och kom in med ersättning och en liten kopp. Bebisen var till synes väldigt nöjd, drack ersättningen men barnmorskan sa: ”Nä usch, det här var inget gott va?”. Där låg jag, var redan stressad och ledsen över att amningen inte funkade och var tvungen att ge mitt barn äcklig, andra klassens mat. Det liksom fastnade så himla illa och skavde i mig i flera veckor, att sjukhuspersonal ens ska få säga så.”

”Detta fick jag höra då när jag sa att vi bara gav flaska. Varför har du slutat amma när du fått igång de? Du vet väl att de bästa för han är om han får amma?! Du vet väl att de är bättre om du kan ta upp de igen. Du vet väl att han kommer mista din närhet! Hade en sjukt tuff start ändå som nybliven mamma med en son som hade en rejäl infektion i kroppen och själv hade jag mist så mkt blod att mitt blodvärde låg så är den allra värsta upplevelsen jag varit med om när jag ammade. Jag var tvungen att sluta amma och pumpa pga av illamående för att de inte skulle bli en negativ relation mellan mig och sonen. Men det va ju ”bara” att ta illamåendetabletter så skulle de ju funka. Men vem vill ta massa läkemedel för att kunna ge sitt barn mat! Min son får flaska och han mår hur bra som helst och får precis lika mycket närhet av mig som om att han skulle ammat! ”

”Nu kom min bebis lite tidigt så inget hann skrivas in i journalen. Hann också bara vara på förlossningen i en timme så berättade att jag inte tänkt amma under en värk då jag självklart också fick motivera mitt beslut i lustgasdimman. Typ en halvtimme efter bebisen föddes kom barnmorskan in och sa att förlossningsläkaren (som jag aldrig träffat) ville veta varför jag inte tänkt amma och att hon inte riktigt förstått. Så fick motivera mitt beslut igen.”

”Det är inte alla som vågar säga, ”Nej nej men vänta, jag ska nog inte amma”. Jag vågade inte, och kände aldrig mig bekväm nog att finna ett tillfälle att säga till nån. Jag har en knodd på fyra månader. Vågar man inget säga finns bara Google kvar att vända sig till och det kan aldrig vara okey att låta föräldrar vara så vilsna och vem vågar helhjärtat lita på vad som står på internet. ”

”Jag sa redan vid inskrivningen på MVC att jag inte skulle amma (och hade också fyllt i detta på skriftligt formulär). Fick trots detta upprepa vid fyra kommande MVC-besök att jag inte skulle amma och fick motivera varför jag ”valde bort” amningen samt fick flera gånger höra att bröstmjölk och amning ju är det bästa för det lilla barnet och bemöttes hela tiden med att detta med amningen var ju inget jag behövde ta ställning till nu utan det kunde jag bestämma när jag såg den lilla bebisen efter förlossningen. Vid fjärde gången amning togs upp på MVC och jag dessutom blev erbjuden skriftlig amningsinfo (tackade nej till denna TROTS att flaskmatning faktiskt nämns på en sida av typ 20, ingen info om enbart flaskmatning fanns att få) fick jag nog och hörde av mig till verksamhetschefen samt fick be Aurora-BM att skriva in i min journal att jag inte ville diskutera detta med amning under resten av graviditeten.”

”Vi fick vårt andra barn den 3 mars i år. Då vi flaskmatade första barnet så bestämde vi redan innan förlossningen att vi skulle flaskmata andra barnet också. Detta skrevs in i journalen. På förlossningen var vi dock tvungna att påminna om att vi skulle flaskmata och behövde stöd i hur vi skulle börja och när. När vi sedan kom till BB låg två informationsbroschyrer på mitt nattduksbord. Den ena handlade om BB-avdelningen och den andra om amning. Olycksfall i arbetet kanske, men det kändes inte ok. Jag fick ingen information alls om flaskmatning.”

”Att skriva en informationsbroschyr/lapp till flaskmatare och kalla den ”till dig som inte ammar” är som att skriva en informationsbroschyr till cyklister och kalla den ”till dig som inte kör bil”. Det hemska är att ”amningspåbudet” är så starkt att jag själv inte ens såg det konstiga i val av rubrik förrän jag själv började flaskmata och texten plötsligt var riktad till mig.”

”Barnmorskan på våran föräldragrupp sa att ALLA ammar. Finns ingen som flaskmatar längre.. ”

”Hade en så elak barnmorska att jag vågade inte berätta att jag inte skulle amma, fick till och med skäll för att jag drack juice så vågade inte. Fick lite info efter förlossningen men då var man inte helt mottaglig för infon så det vart till att googla en hel del.”

”Jag visste från början att jag inte skulle amma i och med att jag äter medicin, och även när jag sa det fick jag ingen info. Fick leta reda på all info själv.”

”Vår bvc sköterska är toppen! Hon kan alla ersättningar och kommer med tips och råd och hur man kan göra. När jag berättade att jag gav ersättning efter amningen sa hon att det var bra att vi hittade ett sätt som fungerar för oss, himla skönt med en sån avslappnad inställning.”

”Jag trodde att man skulle få mera hjälp efter förlossningen. Vi hamnade på patienthotellet och om vi bara hade fått infon på papper så man hade kunnat läsa det när man behövde det. Fick en femminuters snabb genomgång innan vi blev skickade till hotellet. Inte kom man riktigt ihåg det här med mängd, hur ofta och teknik så när jag till slut skickade mannen att fråga tog det flera timmar innan personalen kunde återkomma med svar på grund av att de måste ringa och fråga på BB. Kände mig helt utlämnad med en konstant hungrig bebis att till slut under sista natten gav jag honom flaskan tills han vart helt nöjd utan att tänka på mängd och så vidare.”

”Allt man lärt sig om flaskmatning har man lärt sig på egen hand.”

”Med första barnet visste jag inte heller var man köpte ersättning – min man åkte till apoteket som vägrade sälja utan läkarintyg! ”

”När amningen sen inte funkade visste jag inte ens var jag kunde köpa ersättning (än mindre att det fanns olika sorter etc). Någon tipsade om apoteket, men när jag frågade personalen visste de inte vad modersmjölksersättning var och frågade om jag menade vätskeersättning… En onödigt förvirrande start alltså. På BB drog de ut in i det längsta på att informera om ersättning men till slut fick jag en flaska och ett papper med instruktioner.

”Jag hade tänkt amma men på BB satte vi in ersättning eftersom det då inte fanns tillräckligt med mjölk. Vi visste INGENTING om ersättning, flaskor etc när vi lämnade BB och hade därför ingenting hemma heller.  Oerhört stressande att inte kunna mata sitt barn!”

Här finns ännu fler berättelser.

Publicerat i Föräldrar berättar | Lämna en kommentar

På besök på Socialstyrelsen

Idag har jag varit på ett viktigt uppdrag i min egenskap som hand/fackboksförfattare, styrelseledamot i Föreningen Flaskmatning i Sverige och ledamot i Nationella amningskommittén. Jag var inbjuden till Socialstyrelsen för att diskutera behovet av nationell vägledning inom området amning, modersmjölkersättning och mat för små barn. Kort och gott, vad behöver vården ha för råd och stöd för att i sin tur kunna stötta och informera föräldrar på ett bra sätt.

Vi som var där var en salig blandning av dietister, amningsexperter, amningsrådgivare, barnsjuksköterskor, barnmorskor, forskare, barnläkare, psykologer, aktivister, utredare från Folkhälsomyndigheten och Livsmedelsverket, representanter från Amnis, Amsak, Amningshjälpen, Swedilact en och annan journalist med flera.

Jag hade som mål att tala om att det inte blivit lättare för flaskmatade föräldrar att få information och att många fortfarande pressas att amma mot sin vilja och att kränkningar inom vården fortfarande sker hela tiden. Jag ville också framföra att föräldrar vill att information om matning ska ske till båda/alla föräldrar och även inkludera partner och inte reducera dem till någon som ”ska städa och hämta vattenglas” och att informationen ska vara saklig och neutral. Jag ville också försöka få in något om kvalitet i amningsstatistiken som insamlas på BVC.

Så vad pratade vi om? Jo.

Självklart borde vara så att det på förlossningen och BB inte förutsätts att man ammar. Man kan fråga: har ni tänkt att amma eller att flaskmata?
Många berättade att att det är vanligt att personal känner att de förväntas övertala till amning, att man måste ge information om amning för att föräldrarna ska kunna göra ett så kallat informerat val.  Jag påpekade att det måste finnas rutiner som gör att föräldrarnas önskan journalförs och följer med i varje steg i vårdkedjan.  Det ska inte behöva vara så att en förälder tvingas redogöra om sin ståndpunkt kring amning och varför hon inte vill amma för varje ny vårdpersonal hon möter. Eller att hon ska behöva argumentera på förlossningsbordet. Ett samtal, ett svar, en gång, ska räcka. Tyvärr stöder inte alla datasystem inom vården detta, ännu.

bild3 Hur man ställer frågan är också väldigt viktigt även senare, när barnet kommit. Många frågar ”Hur går med amningen?” och de allra flesta föräldrar svarar ”bra”. Undersökningar visar att det mesta som föräldrar vill är att ett barn som är nöjt och som går upp i vikt och det gör att man missar mammans upplevelse. Frågar man istället: ”hur upplever du amningen” eller raka frågor som ”har du ont” etc gör att man kan fånga upp amningsproblem mycket tidigare, innan de blivit så stora problem att mamman mår dåligt och lägger ner amningen.

Det borde finnas en motsvarande broschyr om flaskmatning som det finns för amning och som ska finnas på MHV, BB och BHV och den ska heta ”Till dig som flaskmatar” och inte ”Till dig som inte ammar”. Det här är så självklart att det inte borde behövas sägas, men normen kring amning är så stark att många inte reflekterar över det, men några i gruppen påpekade att det ju faktiskt är lättare att prata om det man gör, och inte det man inte gör. Och naturligtvis ska informationen riktas till båda föräldrarna.

Jag frågade om det fanns något mål med amningsstatistiken men den finns bara till för att man ska ha en historiebeskrivning. Varför då dessa alarmerande rubriker om statistiken går ner 1%?  Och borde man inte föra in någon form av kvalitetsmål med statistiken och varför i all sin dar kan man inte som förälder få välja att stå utanför statistiken och inte bidra till den om man önskar. Frågor som blev hängande i luften men kanske väckte en och annan tanke hoppas jag.

bild1Med tanke på lagen som kom 2013 om marknadsföring av modersmjölkersättning och att det numera finns en lag som säger att på varje paket ersättning ska finnas en text om att man bör rådgöra med vården innan man ger produkten, ville jag veta hur man säkerställer att vården har information och verkligen kan ge rådgivning. Idag är det ganska så olika beroende på var man vänder sig vilket svar man får och på vilken detaljnivå. Vården måste kunna leverera och finns det i så fall riktlinjer för vilken miniminivå vården ska kunna leverera. Detta kunde inte socialstyrelsen svara riktigt på, eller så gjorde jag mig inte riktigt förstådd. Det enda de kunde svara på var att produktinformation låg hos Livsmedelsverket – och att vården bara kan tala övergripande om modersmjölkersättning och inte informera på produktnivå.   Att BB och BVC ska ha kunskap om huvuddragen i olika typer av flaskor och dinappar, god kunskap om olika typer av ersättningar från olika märken är sålunda ingenting man kan förväntas eller kräva som förälder.

Vi hade en mycket intressant diskussion om föräldragrupper på BHV och om de kanske har spelat ut sin roll. Förr hade de ett syfte att samla föräldrar och skapa kontakter och många föräldragrupper träffas långt upp i åren fortfarande. Men idag har inte läkare och medicinsk personal samma auktoritära roll. Föräldrar googlar fram egen information, hittar egna föräldragrupper på nätet och samlas kring en levnadsstil eller liknande. Professionen borde därför också finnas ute på sociala medier. Det borde finnas anställda sjuksköterskor och läkare som är ute och svarar på frågor, känner av trådar, kan ge sakliga råd när det spårar ur. Kanske måste man uppdatera sina informationskanaler? Jag kan t ex ladda hem appar från kommersiella tillverkare där jag kan ladda hem utvecklingssteg, tillväxtappar etc och pumpas med reklam om blöjor och annat – men inte få något liknande från barnhälsovården.

bild2När föräldrar googlar upp sin egen information och letar på nätet efter svar de vill ha borde Mödra- och barnhälsovården hela tiden ligga steget före. Det är dock helt omöjligt idag med den tidspress och ekonomiska styrning som finns inom vården idag. Produktivitet mäts genom fysiska besök vilket gör att mottagningar räknar alla fysiska besök och ju högre produktivitet desto mer anslag får man till nästa år. Grovt förenklat.

Men det här innebär att en läkare som träffar fyra patienter på en timma är mer effektiv och drar in mer pengar än en läkare som träffar två patienter på en timma. Telefonsamtal räknas inte och är man på kompetensutveckling räknas det inte alls vilket gör att det prioriteras bort. Vi föreslog därför att man borde räkna in telefonsamtal, vilket gör att man kan göra återkopplingar till föräldrar oftare per telefon för att inte skapa luckor i vårdkedjan och att införa kompetensutveckling också blir ett kvalitetsmått och förs in i styrdokumentet och att det också räknas in i produktiviteten.

För om de som ska informera föräldrar om amning, modersmjölkersättning och mat för små barn har god kompetens, är uppdaterade och ajour med det senaste, så kan de också ge bättre rådgivning. En win-win tyckte vi. Borde dessutom gälla all vårdpersonal inom alla områden och kompetenser.

För att avrunda det här långa blogginlägget så nämndes det också att personal borde få utbildning i källkritik och kunna se förbi braskande rubriker i tidningar om forskningsresultat som förstoras (ex ammade barn blir smartare etc) och att personalen behöver vägledning i det.

Vi pratade också om att amningsmottagningarna borde synliggöras mer och byta namn till matningsmottagningar och även hantera frågor om flaskmatning och modersmjölkersättning (vilket man gör idag, men ingen vet det).

Slutligen var det många om tog upp frågan att vården måste börja skilja på makroperspektiv och mikroperspektiv. Vårdens uppdrag är att lyssna på vad föräldrarna vill och tänker och individanpassa informationen. Att vården inte kan

Folkhälsoperspektiv varje gång den ger råd och råden ska vara värderingsfria och evidensbaserade.

Det var en givande dag, full av diger erfarenhet och smarta människor men också en del frustration över att det går så långsamt, är så mycket byråkrati, regler och usla datasystem som gör att saker och ting inte förändras i den takt vi vill.

Publicerat i Övrigt | Lämna en kommentar