Förändra amningsstatistiken

Uppdraget att samla in statistik över amning i Sverige idag ligger på BVC-mottagningarna. Det är därför det ständigt frågas om det ammas och förs in i journalerna vilket kan verka otroligt stressfullt för en del kvinnor. Upplevelserna om hur amningen funkar eller inte tas inte på allvar, man blir en siffra i statistiken. En del föräldrar vittnar om att man fått redogöra i centiiliter om hur mycket man ammat och hur mycket barnet troligtvis fått i sig. Det finns även dom som berättat att vissa BVC-sköteskor fuskat med statistik, skrivit att någon helammat fast man berättat att man ger flaska ibland. Varför?

Amningsstatistiken är viktig i Sverige. I Uppsala pågår ett stort projekt för att samla in bättre statistik på hur många som ammar och hur länge. Föräldrar tvingas svara på detaljerade frågor om sin amning, men när man frågar Nationella amningskommittén vad det finns för kvantitativa mål med amningsstatistiken i Sverige så svarar man att det finns det inte, eftersom det inte går att sätta den pressen på mammor eller på vårdpersonal att upprätthålla och nå sådana mål.

Så. Om man nu ska fortsätta detta insamlande av statistik tycker jag att man borde lägga till uppgifter om vilken information man fått om amning och modersmjölksersättning, om man är nöjd med informationen och om man blivit väl bemött och respekterad. Och så tycker jag man borde fråga om man är nöjd med det sätt man matar sitt barn på, oavsett om det är bröst eller flaska, och att målet borde vara att 100% av föräldrar ska vara nöjda med hur man matningen går till.

Publicerat i amnings- och flaskmatningspolitik, blogg100, Övrigt | Etiketter | Lämna en kommentar

Glad påsk!

gladpask2014

Publicerat i blogg100 | Etiketter | Lämna en kommentar

Öppet brev till Nationella amningskommittén

Häromdagen skickade jag och Johanna Stenius detta brev till Nationella amningskommittén där vi representerar föreningen Flaskmatning i Sverige.

”Hej alla i Nationella amningskommittén!
Föreningen Flaskmatning i Sverige får fortfarande många mail, frågor, kommentarer från föräldrar som upplever sig pressade att amma hos barnmorskorna. Såklart är det en svår balansgång att informera på rätt sätt, det förstår vi och vi förstår också att barnmorskorna ofta vill väl.

Men det är inte acceptabelt att det delas ut information på papper med helt felaktig information. Bifogat blad delas ut till blivande mödrar i graviditetsvecka 37 av Uppsala läns landsting och där står det så här:

Råd till familjer med hög allergirisk: Amning – amma barnet helt i 6 månader.

Vi har ju i flertalet rapporter bara på senaste tiden sett att forskningen nu visar att amningen INTE förebygger allergier utan att forskning snarare visat att det blir en ökad risk för allergi.

Vi hoppas att denna information snarast dras in och omarbetas.

Vi hoppas också att alla ansvariga i övriga landsting ser över sin information.  Vi hjälper gärna till med formuleringar om det behövs.

Med vänlig hälsning
Petra Jankov Picha och Johanna Stenius
Representanter för Föreningen Flaskmatning i Sverige i Nationella amningskommittén”

MVC_allergiråd

Publicerat i Amning, amnings- och flaskmatningspolitik, blogg100 | Etiketter | Lämna en kommentar

Jag är ingen ko

Gästinlägg från Andrea Nord

Cirka två mil öster om Lund finns ett stort naturområde som heter Revingehed. Militären använder området under korta perioder för sina övningar och ljudet kan man ibland höra i byn Veberöd där jag bor. Men för det mesta är området en lugn och fridfull plats där hundratals kor strövar fritt omkring för att hålla gräset kort och marken öppen. Ibland tar vi en biltur dit och kör över färisen in på området för en nära-ko-upplevelse, som mina barn kallar det. Har man tur finns korna på vägen just när man ska passera så man får se dem på riktigt när håll. Det är en riktigt härlig upplevelse som jag rekommenderar varmt, särskilt nu när kalvarna är små.

När man tänker på kor tänker man kanske på Bregottfabriken, snälla svartvita kor som vandrar tillbaks tillsammans till lagården efter att ha betat hela dagarna på gröna backar och ängar. Alla korna är lika, det är bara prickarna på pälsen som skiljer dem åt. Annars har de ju alla samma behov, de vill alla samma sak och de gör alla samma sak, hela dagen lång.

Det finns inga kor med några särskilda behov eller andra ambitioner, förutom förstås den berömda fiktiva kon från barnböckerna om Mamma Mu, kon som inte var nöjd med att bara beta och glo. Kon som ville göra allt som människorna gjorde, som ville gunga och åka rutschkana, trots hennes goda vän Kråkans förtvivlade försök att påpeka för henne att hon är just en ko och så beter sig inte kor. Punkt.

En del av det som gör Mamma Mu så rolig är just hennes oförmåga att rätta sig till det förväntade och ”naturliga” kobetendet. Mamma Mu är ju en.. feminist! Tänk! Och då slog tanken mig – varför utgår WHO och Socialstyrelsen från att alla vi kvinnor i världen är lika, att vi gör samma saker och vill samma saker? Varför tror folk att kvinnor inte har olika behov, önskemål eller förutsättningar? Varför denna häpnad så fort vi vill göra något annat som inte är det förväntade och ”naturliga”?

Ser världen oss kvinnor som.. kor? För om man inte ser kvinnor som unika individer utan som kor, då ligger det nära till hands att rekommendera att vi alla ska göra likadant. Det som är ”bäst” är då bäst för alla. Ordet rekommendera är kanske fel ord, kräva är kanske närmare verkligheten. Och det finns många ”sanningar” som vi kvinnor ska rätta oss efter och nu kommer vi fram till The Mommy Wars, det som jag ser som det sociala trycket att få kvinnor att rätta sig efter en uppfattad sanning. Vi kvinnor ska alla göra likadant!

Om det hade funnits tolerans för att en del gör si och andra gör så, då hade man inte haft anledning att bli upprörd. Men kvinnor vill olika saker – en del vill jobba, andra vill vara hemma. En del ammar, andra flaskmatar. Vilken fräckhet! Det är intressant att jag har svårt att hitta liknande exempel där man skulle försöka få män att alla göra likadant.

Tanken är helt löjligt, för män är ju individer, de är alla olika och de kan få lov att tänka och göra det som de själva tycker är bäst för dem. Det enda exempel jag kan tänka på, när man försöker få alla män att göra likadant, är när man värvar dem till armén och skickar ut dem till krig. Då och endast då förtrycker man män till att alla göra likadant, på ett fruktansvärt sätt, när det är krig. Men under fredstid är de fria att göra precis vad de vill och hur de vill. Nu vill jag avsluta med en vädjan till WHO, Socialstyrelsen och alla hälsomyndigheter: sluta se oss kvinnor som kor! Se oss istället som unika individer kapabla till att tänka och fatta beslut om vad som är bäst för oss själva och våra familjer.

Låt oss själva få avgöra hur vi vill mata våra spädbarn och sluta försöka fösa in oss i en fålla. Vi är kvinnor, inte kor.

Andrea Nord, ordförande i Föreningen Flaskmatning i Sverige.

Publicerat i amnings- och flaskmatningspolitik, blogg100 | Etiketter | 1 kommentar

Fokusera på bättre förlossningsvård

Amningsfrågor är inte det enda Föreningen Flaskmatning i Sverige diskuterar. Idag skriver sex personer, aktiva i föreningen och i nätverket Rätten att välja kejsarsnitt, en debattartikel kring förlossningsvården i Sverige i Sydsvenskan.
Anledningen är den artikel som publicerades för lite sen som menade att vi måste börja fokusera på att minska andelen kejsarsnitt i Sverige. Debattörerna håller inte med.

Den kroppsliga integriteten för varje enskild kvinna är viktigare och ska respekteras oavsett om det gäller amning eller förlossning!

Läs hela debattartikeln här:
- Fokusera på bättre förlossningsvård – inte att minska andelen kejsarsnitt

Publicerat i amnings- och flaskmatningspolitik, I media | Etiketter | Lämna en kommentar